|
GICHIN FUNAKOSHI
(1868 – 1957)
Gichin Funakoshi är den man som vi i första hand har att tacka för att karaten
överfördes från Okinawa till de japanska huvudöarna och där fick sitt fotfäste.
Funakoshi föddes i Shuri 1868 och han var som barn och yngling klen. Hans familj
var av gammal samuraisläkt och den unge Funakoshi växte upp i en brytningstid
mellan det gamla traditionella samhället och en modernisering där bland annat
hårknutens avskaffande inom samurajfamiljerna ingick.
Funakoshi växte upp hos sina morföräldrar och fick hos dem en god uppfostran.
Under sin skoltid var han klasskamrat med sonen till en av de mera kända
karatemästarna på den tiden, nämnligen Yasutsune Azato. Tack vare denna
bekantskap blev Funakoshi antagen som elev till Azato som elvaåring. En annan av
hans tidigaste lärare var Anko Itosu.
Funakoshi fick lära sig kinesisk litteratur, först av sina morföräldrar, och
senare även av sin karatelärare Azato. Funakoshi studerade till skollärare och
började undervisa 1888, endast 20 år gammal. Funakoshi fortsatte sina karatestudier under Azato och Itosu och fick ofta
lektioner av dom båda mästarna samtidigt. Eftersom karate på den tiden
fortfarande var bannlyst av den japanska regeringen fick träningen äga rum i
hemlighet, ofta på sena kvällar och nätterna. Träningen bestod strängt taget
uteslutande av kata-övningar, som var den traditionella träningsmetoden.
Under denna tidiga del av Funakoshis utveckling till karate-mästere ägnade han
sig också åt poesi och meditation och drog sig ibland tillbaka i ensamhet till
kullarna som omgav Shuri. Den unge Funakoshi fängslades då ofta av vindens sus i
tallskogen, vilket skänkte frid i hans sinne. Han benämnde vindens sus i
tallarna med ordet shoto, som betyder ungefär tallvågor och syftade på vindens
förmåga att sätta tallskogen i vågliknande rörelser. Så småningom började
Funakoshi signera sina poem med shuto. Senare då han flyttat till Tokyo blev
hans signatur alltmera förknippat med hans vanliga namn och han kallades ofta
Shoto Funakoshi. Den dojo i Tokyo där Funakoshi undervisade blev så småningom
uppkallad efter Funakoshis ursprungliga signaturnamn till Shoto-kan, där ordet
kan står för hall. Detta namn blev senare namnet på den stil som idag
huvudsakligen omfattar Funakoshis egen stil, nämligen Shotokan som sorterar
under Japan Karate Association.
1921 ombads Funakoshi att deltaga i en stor demonstration av de traditionella
budo-arterna i Tokyo och begav sig till de japanska huvudöarna för första
gången. Inför bland annat den moderna judons grundare, Jigoro Kano,
demonstrerade så Funakoshi karate, som på den tiden var en helt okänd kampkonst
i Japan.
Funakoshis demonstration möttes av ett enormt gensvar och han ombads att stanna
kvar i Japan och börja undervisa. Efter att först ha tillfrågat sin lärare Azato
accepterade Funakoshi. Den första tiden i Tokyo levde han under mycket knappa
omständigheter, men efterhand som intresset för karate spred sig förbättrades
Funakoshis levnadsvillkor. År 1922 skrev han sin första bok om karate, Ryukyu
Kempo Karate och 1935 gav han ut sin nästa bok, Karate-do Kyuhan, i vilken han
beskrev de 16 kata-formerna på vilka han grundade sin karatestil Shotokan.
En av Funakoshis första och bästa elever var Hironori Otsuka, som senare lämnade
Funakoshi och startade sin egen karatestil Wado-ryu.
Funakoshi hävdade alltid, att det var kata-träningen som var den egentliga
karaten och att endast tillräcklig kata-träning var nödvändig för att klara sig
i farans stund, eftersom kata-träningen utvecklade även de mentala egenskaperna.
De kata-former som Funakoshi tog med sig från Okinawa var följande sexton, som
utgör grunden i hela Shotokan-systemet: Heian I – V, Tekki I – III, Bassai-Dai,
Kanku-Dai, Kanku-Sho, Empi, Jion, Jitte, Hnagetsu, och Gankaku.
Funakoshis elever fick hålla på med Heian och Tekki kata i tre år innan de fick
fortsätta med mera komplicerade former. Hans uttryck hito-kata sannen, ”en kata
tre år”, visade vilken oerhörd vikt han lade vid korrekt kata-träning,
Resultatet blev att hans eleverkunde uppvisa en karate som överträffade alla
andra i avseende på stilrenhet och exakthet.
Funakoshi vann genom sin ödmjukhet den största respekt inom alla karate-stilar.
Hans uppfattning var att det tog en livstid att tillägna sig kata som han
införde i system. Dessa kata ansåg han vara de lämpligaste för självförsvar och
fysisk och mental utveckling. För Funakoshi var karate det samma som kata.
Funakoshi var speciellt stark med armbågstekniker, empi-ate, som han ibland
kunde göra upp till 1000 slag i ett sträck på makiwara.
Många av Funakoshis elever ville lära sig även kumite utöver kata, men det tog
flera år innan han gav med sig och slutligen lärde ut gohon-, sambon- och
ippon-kumite. Funakoshi var alltid motståndare mot ju-kumite, som han ansåg
förstörde den riktiga karaten.
Funakoshis son, Yoshitaka Funakoshi, övertog på Funakoshis ålderdom allt mera av
undervisningen. Yoshitaka ansågs som en av de allra största mästarna i medern
tid. Tyvärr dog han en alltför tidig död redan i fyrtioårsåldern strax efter
andra världskriget.
Det sägs att Funakoshi på sin dödsbädd för första gången sa att han började
kunna karate. Eftersom han alltid hävdat att det tar en livstid att lära sig
konsten förstod de närvarande att slutet var nära. En av Funakoshis närmaste
elever, Shingeru Egami, som var närvarande vid Funakoshis död, öppnade efter
Funakoshis bortgång sin egen stil, som han kallade Shotokai.Vid slutet på -40 talet så startades JKA av
Nakayama, Ito, Nishiyama, Osawa och Okazaki samt att man tidigt fick in Kase i
verksamheten. Man fick även vid denna tidpunkt tillåtelse av Japanska
ministeriet att undervisa på en del militär förläggningar vilket gjorde att man
blev starka som karate organisation. I början på -50 talet så startades även de
kända instruktörs utbildningarna vilket plockade fram kända top instruktörer som
Asai, Kanasawa, Shirai, Enoeda, Mikami osv., dessa kom att få uppgiften att åka
ut i världen och lära ut shotokan och detta medförde att JKA (Nihon Karate-do
Kyo Kai) blev den mest spridda karatestilen av alla. JKA var tidiga med att
skicka Sensei Mikami (-57 Filippinerna), Okazaki samt Nishiyama i början på -60
talet till USA för att lära ut shotokan och man skickade även ut Kanasawa till
UK, Kase till Frankrike, Shirai till Italien och senare så löste Enoeda av
Kanasawa i UK. I Asien så skickade man Asai till Hawaii samt senare till Taiwan.
Dessa mycket skickliga karateka samt de som efterföljde skapade grunden till att
sprida shotokan till vad den är idag, den i särklass mest spridda karatestilen.
TETSUHIKO Asai 1935 - 2006
Vid Shihan Nakayamas bortgång -87 så blev läget lite
förvirrat i JKA, man hade inte riktigt pekat ut en efterträdare till Nakayama
vilket medförde det som är känt i karatevälden att i stället för att träna så
börja man en massa politiskt dravel och rättegångar, (två fraktioner Asai och
Nakahara). Det som skede var att Shihan Asai som hade fått JKA,s stämplar tog
över men detta visade sej inte fungera smärtfritt, styrelsen i JKA motsatte sej
detta och efter en seg rättegångs process så klev Asai av och startade upp IJKA
(International Japan Karate Ass). Denna organisationen drevs vidare mot 2000
talet där Shihan Asai även startade upp organisationen JKS (Japan Karate
Shoto-renmei). Shihan Asia reser runt i världen och undervisar hela året på ett
fantastiskt sätt trots sin ålder på 70 år (2005). Shihan Asais karate är dynamisk och kraftfull och man
känner direkt att ett fåtal utövare idag kan leverera på det sättet Asai gör,
tänker då på de stora topp instruktörer som jag tränat för och det är inte många
som ligger på den nivån. I vår organisation så finns även den Japanska karate
instruktören Shihan Kato som har levt i Europa i 40 år och på liknande sätt
reser ständigt för att lära ut karate, Kato är en mycket skicklig karate utövare
som har tagit sej uppgiften att utveckla bunkai (hur man applicerar kata) som
sin specialitet och jag har sett skickliga karate utövare klia sej i skallen
mer än en gång för att svårighets graden är så hög.
Shihan Asai gick bort 15/8 2006
71 år gammal.
| 
